Imorgon är det dags för blodprov, ett av alla steg i denna process. Jag är lite nervös. Tänk om det inte är bra, om kroppen inte svarat som den ska av sprutorna. Kommer jag få ett samtal av läkaren på tisdag?
Borde jag inte känna mer kring området av äggstockarna? Tänk om inte sprutorna ger någon verkan? Man glömmer lätt, det är bara två månader sedan jag var i det här. Stressen över att allt ska klaffa, den hade jag förträngt.
Jag har börjat välja bort vänner. Vänner med barn, gravida och barnplanerande vänner. Eftersom att vi är i den åldern då man skaffar barn betyder det att vi knappt har några vi kan umgås med längre. Det är tur att jag och blivande maken trivs att bara umgås med varandra, det hade nog varit rätt ensamt annars. Jag kan verkligen inte träffa mina gravida vänner. Det går bara inte. Vilken smärta, vilken sorg....
Jag hoppas att vi lyckas denna gång så att jag kan återgå till ett normalt liv igen...
Håller mina tummar så hårt för er. Tror på denna gång!
SvaraRaderaKram!
Jag kände inte heller av sprutorna förrän vid sprutdag 8 och mina värden har varit normala iaf de som jag fått ta del av, så du behöver inte oroa dig över det.
SvaraRaderaÖnskar er all lycka till och jag följer er resa.
Håller tummarna att allt går bra och slutar med ett plus!
SvaraRaderaKänner igen mig så väl i det du skriver om dina gravida vänner. Vår vänskara har minskats under det senaste året. Ibland blir jag arg på mig själv för att jag låter det gå ut över vänskapen, men det gör för ont att träffa dem. Alltför många gånger kom jag hem gråtandes efter en fika och då kände jag att det fick vara nog..
Åh, vad jag hoppas att ni lyckas!
kram
Jag känner oxå igen mig i det du skriver, alla vänner har barn nästan, men det finns faktiskt några få som är utan. Jag kände inte av sprutorna förrän efter 5 dagar så det är nog olika:)) Skickar heja-på rop och önskar lycka till, kram!!
SvaraRadera