Så var vi där igen. Suget på en till. Från den ena dagen till den andra så infann sig en längtan på ett syskon. Vi har pratat om det tidigare och vi båda har varit överens om att vi vill att Frosty Baby ska ha syskon. Dock har jag inte haft någon direkt längtan att "köra igång" tidigare, men nu, från ingenstans kom den. Och med den skräcken och rädslan att det kanske inte fungerar en gång till.
Det är kanske kaxigt att önska sig en tvåa när ettan inte bara gjordes på ett kick. Likaså lite ångest över vetskapen att några av er inte lyckats alls ännu...
Men.... MEN.... MEN.... Suget är här....
Vi önskar ju såklart att det skulle gå på det vanliga sättet. Kanske är det för mycket att hoppas på, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hoppades på det. Men hur länge ska man försöka själv innan man går den andra vägen?
Jag tror att jag hade ÄL i helgen som var.... Det är första gången sedan mars -11. Ja, jag har ammat fram tills för nån vecka sedan då jag fick nog och slutade. Så suget kommer nog från att kroppen är på väg till det "normala" igen efter graviditet och amning.
Hur tänker ni kring det här med syskon?
Skulle absolut vilja ha ett syskon, men då får jag försöka övertala maken först. Men jag är vääääldigt sugen, men som sagt man vet ju inte om det lyckad en andra gång....och som du skriver, ska man försöka "själva" först och hur länge?
SvaraRaderaDå hoppas jag att du får din vilja igenom hos maken! =)
RaderaKram!
Vi försökte i 1,5 år innan vi blev gravida med Rasmus. Vi lyckades med andra kuren Pergotime så vi behövde inte gå så långt som till ivf. Vi var inställda på att det skulle ta lång tid att få till nummer två, så jag bokade tid på Fertilitetsenheten redan när Rasmus var 6 månader för att få recept igen så vi kunde sätta igång när vi var redo för det. Planen var väl att börja försöka i augusti 2011, när Rasmus var 8 månader, och sedan om vi hade tur bli gravida några månader senare. Pergotime hade ju ändå funkat bra för mig. Men vi tog inget för givet, det var därför vi tänkte börja så tidigt så att vi hade tid på oss, vi räknade väl ändå med ett halvår minst.
SvaraRaderaMen, två månader senare tog jag ett gravtest när mensen inte hade kommit, och visst var det ett litet syskon som låg och grodde där! Tydligen var jag antagligen precis nygravid när jag var hos Ferten i juni, men embryot var så litet eller hade kanske inte ens fäst än, så därför såg de inget. För jag var redan i vecka 9 när jag upptäckte det!
Jag vet fler som har blivit gravida spontant efter behandling med första, men jag vet att alla kroppar fungerar olika. Vi hade tur och blev gravida innan vi ens började försöka ordentligt, men sån tur har ju inte alla. Det jag vill säga är att om ni vill ha syskon så är det ju bättre att börja tidigare än senare, tycker jag i alla fall. Då har man ju tid på sig och behöver inte stressa på samma sätt. Vi ville gärna ha runt 2 år mellan barnen om vi fick bestämma så vi ville börja i tid, men nu blev det ju 15 månader istället... ;-) Men hellre det än inget syskon alls!
Lycka till med allt!
Kram från Marina med barnen Alva 9 månader och Rasmus 2 år! =)
Åh, vilken tur ni hade! Det måste ha känts fantastiskt att det tog sig så snabb! GRATTIS! Du har alldeles rätt, det är ingen idé att vänta för länge.
RaderaVad spännande! Vi har bestämt oss för att inte alls prova själva utan först använda de vi har i frysen. Det är pga rädslan för att snabbt glida ner i stressen när det inte fungerar men också för att det faktiskt ligger små potentiella liv och väntar på oss i Falun.
SvaraRaderaOm ni tror att ni kan hålla det lite avstressat och ta det som det kommer kan ni ju bara strunta i att skydda er och sen kanske lite löst sätta ett datum då ni vill söka hjälp om det inte fungerat.
Kram <3!
Ja men visst ja, ni fick ju till frysen. Förstår helt och hållet hur ni tänker. Så hade nog vi också gjort om vi hade kvar där. Nu måste vi göra hela processen då Frosty baby var den enda frysisen vi fick.
RaderaTack för gratulationerna!
SvaraRaderaHär är det maken som tjatar om en till. :)
Jag är lite tveksam då jag inte längre är "purung". ;)
Men jag ska erkänna att jag har ringt samtalet till Akademiska sjukhuset för att höra hur vi går tillväga ifall det skulle vara så att vi bestämmer oss för ett syskon.
Vi tänker isf använda oss av de 2 vi har i frysen.
Kramar
Det blir spännande att se vem av er som "vinner" då! Du eller maken! Är du tveksam pga av ev komplikationer under en graviditet? Ni har ju i alla fall tagit steget och ett FET går ju rätt snabbt jämfört med den långa processen vid färskförsök...
SvaraRaderaKram!
Jag vet inte riktigt varför jag tvekar, eller jo det gör jag visst. Det är själva åldern som gör det ängsligt. Jag vill inte vara "den där gamla mamman" i andras ögon. Varför bryr jag mig egentligen?! *suckar*
RaderaKram (igen) ;)
Det finns åsikter om det mesta. Gamla föräldrar, unga föräldrar osv. Det är lättare sagt än gjort att strunta i andras åsikter men jag hoppas att ni fattar ett beslut som ni sedan är nöjda med! Oavsett vad det betyder. Dessvärre är det ju många som medvetet väntar med att skaffa barn så det är nog många blivande barn som inte kommer ha allt för unga föräldrar i framtiden. Så ni/vi kommer kanske inte vara de enda 30/40+föräldrarna.
SvaraRaderaåh jag forstar dig sa val! mitt sug fanns redan fran att jag blev mamma (jag vill ha 10 stycken till typ haha)men det kom riktigt starkt nar jag slutat amma... och vi vill och onskar att vi far ett syskon till lilla M :) Precis, jag ar inne pa samma fragor som du staller dig - hur lange ska man forsoka sjalva?
SvaraRaderaall lycka till er och 2013 kommer bli lika bra som 2012 hoppas jag! kram!