Jag kom att tänka på en sak härom dagen. Kort lutealfas. De två orden bara slog mig. Efter lite googlande har jag diagnostiserat mig med det. Japp, så är det nog, där är nog vårt problem. Vid våra första ivf:er kom mensen på dag 10. Vid FET-försöket fick jag progynon för att förlänga lutealfasen. Då fungerade det. Var det ren tur? Ja kanske. Eller så inte.
Vår plan var att prova själva efter nyår. Vi hade en naiv tro på att vi skulle lyckas. Det har vi inte gjort. Det nya året inledde vi med magsjuka i två omgångar, sedan lyckades vi så klart bli förkylda också. (Som hela Sveriges befolkning typ). Nu är makens föräldraledighet snart slut och iom det blir våra chanser i princip obefintliga att lyckas. Han jobbar borta och är endast hemma på helgerna så chansen att pricka in någon ÄL känns minimal. Nästa försöksperiod får bli till sommaren och semestern med andra ord. Sex veckor har vi på oss då....
Det känns som om vi är tvungen att förbereda oss på en IVF-omgång igen. Jag som hade hoppats på att slippa det.... Verkligen.
Ska vi orka?
Borde vi göra en ny utredning? Kan man det? Är det lönt? Borde jag kontakta vår hemortsläkare och höra med honom om detta med lutealfas? Eller ska vi bara meddela att vi vill köra igång med ivf igen? Fast det vill vi inte göra än, det är inte aktuellt förrän till hösten/vintern.
Jag känner mig något splittrad.
Hjälp, kan någon säga vad jag/vi ska göra.
Som ni märker, om det nu är någon som läser här fortfarande, så uppdaterar jag inte så mycket. Jag vill verkligen, men hinner inte. Jobb och Frosty baby upptar all min tid. Jag hoppas på en förändring. Jag hänger på instagram också, där är uppdateringen bättre! Säg till om du vill ha mitt nickname.
Oj, ja det är inte helt lätt det där med syskonförsök. Säjer jag som har en trist gubbe som inte ens vill försöka sig på fler försök:((( men men, jag tycker nog att ni ska köra på Ivf igen, då din man inte är hemma så mkt och det kanske blir ett stressmoment om ni ska försöka när han e hemma, helgerna brukar man ju vilja göra andra saker än att "bara" göra barn . I à f nu för tiden när ni har lillan oxå? Ivf är ju oxå stressande i sig, men du har gått igenom det förr, vet vad som väntar och kan fokusera på de olika stegen på ett mer konstruktivt sätt. Tycker jag! Många kramar ps vill gärna ha nick på instagram
SvaraRaderaTack för input! Stressigt ja, så är det verkligen. Detta tåls att fundera på! =)
RaderaHar du mejl jag kan skicka mitt nickname på?
Kram till dig!
annisen33@hotmail.com kram
SvaraRaderaJag förstår att det är svårt att veta vad man ska göra. Med hemmaförsök är det jättemycket väntan och ovisshet medans IVF är en helt annan typ av känslostorm.
SvaraRaderaHar du hållt koll på din lutealfas? och ägglossning? När man håller koll lite själv känns det som om man gör något och om du uppsöker läkare så är det ju bra att ha kollat under några cykler.
Kram <3
Ja eller hur, de går inte att jämföra. Påfrestande är båda sätten...
RaderaJag har dessvärre stenkoll. ÄL visar sig tydligt och har så alltid gjort. Ibland önskar jag att det inte var så uppenbart, för det gör mig stressad. Man vill liksom ta chansen! =) Även fast jag vet att det uppenbart inte fungerar ändå...
Jag måste fundera, men det känns nog som om det blir ivf igen. Fast inte förrän i nov/dec...
Kram!
Jag förstår, genomgår ju samma sak. Det är en sak att tänka tanken om det blir ett IVF till att bestämma sig. Vi har ju varsin liten guldklimp redan och är det värt att gå igenom detta igen?
SvaraRaderaPs, vill gärna ha ditt inlogg till Instagram. jisan_stardust@hotmail.com
Det är verkligen ett stort beslut. Men längtan är stor.. Tiden får utvisa vad det blir! =)
RaderaJag har mejlat dig!
TAck för din fina hälsning på min blogg, det var så länge sedan vi hördes av. Hoppas allt aär bra med dig och Frosty/Lilan?!!! Oj så knepigt med syskonförsök. Själv har jag redan lekt med tanken att våga/orka/ hinna göra ett ivf-försök till innan jag blir för gammal (fyller ju unga 40 i höst...) Har fått maken att fatta läget likaså, så han är inne på samma spår. Råkar vi bli gravida på egen hand så är det en bonus, men jag räknar med att vi behöver IVF för att lyckas. Den stressen känns dessutom mer "kontrollerad". Hoppas du förstår hur jag menar. Härligt att höra ifrån dig, och JA kan du fatta: vi är i v.32??? Pärlan kan komma typ när som helst och jag har inte ens packat väskan till BB fast alla- ALLA- tjatar på mig att göra det NU! Ok, då. Ska ta tag i det snart. Lovar. STOOOOOOR kram Ninna
SvaraRadera