Så här är det, i april förra året gjordes en spolning av mina äggledare för att kontrollera eventuella hinder. Några hinder kunde inte upptäckas. Däremot trodde läkarna att mina äggledare var lite, lite vidgade. Efter många om och men och kontroller av röntgenbilderna beslutade sig läkarna för att så inte var fallet. Allt var normalt och barnlöshetsutredningen avslutades.
Efter vårt första misslyckade försök ringde jag upp läkaren igen för att prata om att de faktiskt ändå trott att äggledarna var vidgade och vilka problem det i så fall kunde ge. Läkaren berättade att vidgade äggledare utan orsak är väldigt ovanligt, ofta handlar det om att man haft en infektion. De problem som kunde uppstå var att det kunde samlas vätska i äggledarna som kunde skvätta och därmed göra det omöjligt för ägget att fästa. Han ansåg att risken att det skulle vara så för mig var väldigt liten. Både för att de klamydiatest jag tagit tidigare under åren har varit negativa men också eftersom att de kontrollerat mina bilder extra mycket. Dock nämnde han att om vi ville kunde jag bli kontrollerad igen av hans kollegor i Umeå, om vi var bredda på att åka dit. Skulle det visa sig vara något skulle vi inte heller behöva vänta det extra året innan det landstingsfinansierade försöket var aktuellt. Efter en stunds resonerade tyckte han ändå att jag var tillräckligt kontrollerad och att det inte var nödvändigt att göra ännu en spolning. Efter det samtalet var jag nöjd och glad, för en kort period i alla fall men min oro började gnaga rätt snabbt igen och jag kontaktade läkaren ännu en gång för att åter bli lugnad för en stund.
Efter vårt andra misslyckade försök kunde jag inte släppa det faktum att läkaren nämnt Umeå och en extra kontroll. Oron att det faktiskt är något fel med äggledarna och att det är därför som ägget inte kan fästa har gnagt hela tiden. Det har så klart påverkat min tro på IVF och viljan att fortsätta. Efter många och långa diskussioner med blivande maken bestämde vi oss för att kontakta läkaren igen. Båda kände att detta påverkade vår ork att faktisk fortsätta. Sagt och gjort. I veckan pratade vi med läkaren och beskrev våra funderingar och oro. Läkaren lyssnade och vi upplevde båda att han tog oss på allvar. Han lovade att återkomma inom en vecka, han berättade att han kände att han till stor del orsakat vår oro och ville diskutera med sina kollegor. Dagen efter ringde han och berättade att de ville göra en titthålsoperation för att kunna göra en mer objektiv kontroll av äggledarna. Hur som helst, nu hoppas vi få klarhet om felet är mina äggledare, är det inte så kan vi i alla fall lägga det åt sidan och fortsätta med våra försök. Är det äggledarna som är felande så är det ju bra att veta det och i så fall förhoppningsvis kunna göra något åt det. När jag pratade med läkaren i höstas sa han att i vissa fall kan man bli tvungen att operera bort äggledarna, om det kan bli så i mitt fall vet jag inte.
Om jag förstått läkaren rätt så är titthålsoperationer inte så vanligt om man inte tror att det är något fel. Det verkar inte vara något man gör bara för att man inte kan hitta en orsak till barnlösheten. Att det blir så i mitt fall är nog för att de ändå varit fundersam på mina äggledare.
Nu hoppas jag bara att jag får kallelsen och datum för operationen snabbt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar