Tusen Tack för alla gratulationer. Det värmer så mycket ska ni veta! Hela 31 kommentarer, helt otroligt! Ni är så många som bryr er, det är ofattbart!!
Jag vet inte vad jag ska skriva, har så många känslor och tankar. Jag är så otroligt lycklig och ödmjuk inför detta mirakel. Jag kan inte riktigt förstå att det hänt oss. Vilken välsignelse. Samtidigt har min oro och ångest över att leva utan barn övergått till ren och skär rädsla. Jag är livrädd att det ska ta slut. Att det inte ska gå vägen. Jag överanalyserar allt, minsta lilla känning eller likaså, det jag inte känner. Jag är så rädd. Just nu sitter jag för första gången med ihållande mensvärk, hoppas dock att det är en bra sådan.
Det tar inte slut där heller. Jag vet inte hur jag ska förklara men jag får någon form av ångest över att vi lyckats medan många av er fortfarande kämpar. Det känns som om jag sviker er. Jag har svårt att sätta ord på hur jag känner, jag är så lycklig men samtidigt så ledsen för er som inte är där ännu. Ofrivillig barnlöshet är något jag inte ens önskar min värsta fiende. Jag hoppas så att alla ska nå sina mål, oavsett vad det innebär!
God natt på er!
Men kära nån, du sviker ingen! Kanske känner du så för att du vet hur man som ofrivilligt barnlös kan känna sig över ett gravidbesked? Bara en tanke. Men det är ju helt annorlunda när någon "av oss" blir gravid! :) Det är (iaf för mig) bara ren glädje och HOPP!!! :D
SvaraRaderaVisst kan man bli lite avis och längta tills man själv är där.. men det är ingen missunnsam avundsjuka.
Jag förstår att du/ni är rädd. Det är inte så konstigt.. (lätt för mig att säga) men försök att njuta, du ska se att det går vägen. Det hoppas, tror och utgår vi ifrån!! Eller hur?! :D
Kramkram
Tusen miljoner grattis för det första!!!!! Det är du värd nu:)
SvaraRaderaförsök att känna den totala lyckan , vi hejjar på och en dag är vi andra där med trots att vi inte kommit dit än!
Är så otroligt glad för din skull!!
Kramar
Fina,
SvaraRaderaDu tog orden ur munnen på mig. Jag går med samma känsla; Man går omkring i ett (lycko)rus, tack vare av ett mirakel. Samtidigt så känner man att man "sviker"...
Men som Jenny skriver; Men det är ju helt annorlunda när någon "av oss" blir gravid! :) Det är (iaf för mig) bara ren glädje och HOPP!!! :D
Denna gång var det vår tur att plussa, som många andra gjort tidigare. Och vi står ju fortfarande och hejjar på alla andra som kämpar och kommer att lyckas. ;)
Önskar dig en bra dag!
KRAMAR
Jag kanner ocksa igen mej i det du skriver, det kanns som om man blir "en av de dar störigt lyckliga gravida"... men man maste ocksa inse hur mycket man kampat och att efter alla tarar kommer det har solskenet. Och det ar vi varda. Du maste unna dej att vara sa overlycklig som du kanner dej!
SvaraRaderaNjuuuuuuuuuuuuuuut nu vannen! stor kram