Upp och ner

Tack kära ni som frågar och bryr er!!

Dagarna går, sakta men säkert. Min positiva inställning har för varje dag förbytts till en sorts uppgivenhet. Igår kväll bröt jag ihop ordentligt, jag bara kände jag det, att det återigen var kört. Jag kände mig så tom, både i kropp och själ. Känslan var den samma i morse när jag vaknade och jag fick hålla emot ordentligt i bilen på väg till jobbet.

Jag har inte testat ännu, och ingen mens har visat sig. Jag äter progynon denna gång och tydligen kan progynon tillsammans med progesteron skjuta upp mensen, så jag får nog vänta en vecka till innan hon kommer. Jag har testdag på onsdag men har bestämt mig för att testa på söndag. Jag måste få ha den dagen på mig att sörja. Ja ni hör ju, jag är inställd på det värsta.

Denna gång bad jag om att få testa crinone istället för prog.vaggisarna. Vilken skillnad! Jag har sluppit allt kladd, och jag har inte behövt ställa klockan på 04.00 för att hinna ligga en stund med vaggisarna. Jag ger verkligen tummen upp för crinone! Jag undrar just varför de flesta får vaggisar och inte crinone, det är ju sådan skillnad!

Det var i alla fall en uppdatering från mig just nu. Resten av helgen ska jag göra mitt bästa för att inte grotta ner mig allt för djupt i "tyckasyndommigträsket."

Även om jag är lite off här så läser jag fortfarande alla bloggar, jag gläds verkligen åt alla positiva besked och sörjer med er som fått så oerhört tråkiga besked på sistone.

Kram på er allihopa!