Jobb, utveckling och lite magsjuka på det.

Det nya året betydde som bekant jobb för mig. Tre dagar hann jag med innan jag blev tvungen att sjukskriva mig. Magsjukan kom på besök. Först hos Frosty baby, sedan hos maken och sist och så klart även jag. Det var länge sedan jag hade magsjuka, fy så ruskigt dåligt man mår. Frosty baby tog den om på också. Stackars liten. Inte är det sista gången heller. Så fort det är dags för förskola lär sjukdomarna avlösa varandra med lite kräksjuka mitt i också.... Fy...

Att jobba har i alla fall gått bra. Jag kan dock inte minnas när jag vår så här trött senast. Förhoppningsvis handlar det om att bli van med tidiga morgnar. Frosty baby har gärna sovit en stund på morgonen och vi har vanligtvis klivit upp vid 7.30-8.00. Inte sällan vid 9.00 heller. Nu är det 05.15 som gäller.

Maken trivs att vara hemma. Han och Frosty baby verkar ha riktigt kul om dagarna. För att inte bli allt för "avundsjuk" så räknar jag ner tills det är min tur igen. I maj börjar han jobba igen så då får jag gå hem igen! Om det blir på heltid eller om vi delar på det är inte bestämt ännu.  Sedan måste vi planer för sommaren och lappa ihop semester och föräldraledigt fram till inskolning på förskolan i augusti.

Vår lilla tjej är snart 13 månader gammal och jag tycker att hon blir större för varje dag. Från att ha varit en bebis är hon ett litet barn med bestämd egen vilja. Massvis med humor har den unga damen. Det är så fascinerande att bara titta på henne och se allt hon lär sig varje dag. Hon vet att hon inte får göra vissa saker, såsom att dra i blomblad eller ta kattmat från deras skålar. När hon ändå gör det (vilket är ofta) så ser man på hela hennes kroppsspråk att hon är busig och gör något hon inte får. Hon fick en leksak i julklapp i form av ett litet hus, i vilket man skall stoppa in små figurera av siffror och bokstäver i hål. De gånger hon lyckas med det applåderar hon åt sig själv. Så liten, men så duktig.

Hon har också börjat med att slänga saker i toaletten. Vi måste skaffa oss ett lås på toalettlocket innan några dyrbarare saker hanar där.

Det märks så tydligt att hon härmar oss i allt vi gör. Torkar vi av bordet så torkar hon med sin hand, vi slänger papper i toaletten, hon slänger det hon hittar. Listan kan göras lång.

Går gör hon sedan en månad tillbaka. Ord hon kan är: Titta, Hej, Dä (där), Mamma, Pappa, Mäh (säger hon och pekar på något och ser förvånad ut).

Allt är så klart inte "guld och gröna skogar". Blöjbyte och påklädning är en kamp. Måltiderna är också lite kämpiga. Nattningen kan ta flera timmar om vi har lite otur, dock sover hon i sin egen säng sedan cirka två månader så det är en framgång. Det positiva överväger det negativa, så är det ju!

Det går verkligen undan och jag är så tacksam att jag får uppleva detta! Tänk att hon kom till oss  tillslut!