Tvåbarnsförälder, jag? Det är inte klokt, det är ju helt fantastiskt. Från att ha varit i det avgrundsdjupa mörka barnlöshetshelvetet till att nu ha två underbara barn. Tänk om jag visste det för fyra pr sedan då allt var som jobbigast.
Lillen är redan en månad. Tiden går fort. Idag gav han sitt första medvetna leende. Söta lilla vän.
Storasyster kan nog känna sig åsidosatt rätt mycket just nu. Hon är ju fortfarande så pass liten att det är svårt att förstå hur mycket lillebror behöver tillgång till mig just nu. Hon är stundvis en liten bebis hon med och vill ligga i min famn, precis som lillebror.
Förlossningsberättelsen är på gång, det går bara tid att skriva den. Tid som det inte finns speciellt mycket av för tillfället. Men den kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar