Dagarna går....

.... och här händer inget alls. Det är i alla fall skönt att vara befriad från alla tillsatta hormoner. Kroppen mår bra av det. Själv så både vill jag och inte vill. (Göra barn menar jag så klart) Egentligen vill jag att det ska hända något, typ nu. Samtidigt är jag inte alls beredd på att köra igång igen. Vill inte utsätta mig för detta ännu en gång. Jag befinner mig fortfarande i tänket att vi är dömda att misslyckas, och varför skulle jag då utsätta mig en gång till? Mitt så smått planerande härom veckan har avtagit, jag har inget intresse alls längre. Jag önskar att jag kunde få tillbaka hoppet och tron. När Falun öppnar igen ska jag ändå ringa och fråga dem om det är så klok att riskera vår enda lilla frysis vid ett FET (när det nu blir). Det känns som om det vore bättre att göra ännu en IVF och hoppas på att vi får ett eller flera ägg till frysen. Det borde vara större chans att något klarar upptiningen då. 

Nog om det. Jag har hittat något annat skoj att fokusera på, nämligen vårat bröllop. Det är i alla fall något vi kan lyckas med!! Det är ett tag kvar innan det är dags, men kyrkan är bokad sedan ett halvår tillbaka. Ringar kollar vi på i dagsläget. Lokal ska förhandlas och bokas nästa månad. Värdpar, toastmaster etc är utsedda. Här rullar det på kan jag säga och det är skönt. Jag bläddrar i mina bröllopstidningar varje kväll och drömmer! Som jag längtar!!!