onsdag 15 december 2010

Som en klocka

Rd 10. Det otäcka återupprepar sig. Brunt brunt brunt, exakt som förra gången. Samma känsla i magen. Jag kände hur annorlunda det kändes i magen i morse när jag vaknade. Nu i eftermiddags var det brunt. Snart sätter det väl igång ordenligt. Skitkropp.

Hur orkar man? Inte vill jag göra om samma sak igen och uppleva det om och om igen på dag 10. Är det så här det är? Är det bara att fortsätta? Uppenbarligen får vi tillbaka skitägg. Jag läste en forskningsartikel härom veckan. Tydligen är det väldigt sällan något fel på slemhinnan etc. Det är därför sällan det är orsaken till att embryot inte fäster. I de allra flesta fall är det fel på embryona. Så med andra ord har vi fått tillbaka felande embryon. Jag har ingen som helst lust att tänka på en fortsättning. Jag vill inte åka 160 mil på knappt en vecka en gång till. Det misslyckas ju bara ändå. Nu har vi ett försök kvar, förutom frysisen. När tre försök är gjorda ska cirka 65% av paren lyckats blivit gravida. Det känns inte som om vi tillhör den procenten...

Om en månad ska vi till Ludmila, vi hoppas så klart på underverk, även om jag har svårt att tro på det. Efter det får vi se när vi kör igång igen, om vi ens gör det... Just nu lägger jag ner det här. Det allra jobbigaste är att se min fina fina blivande make bli så ledsen... Han är värd så mycket bättre....

15 kommentarer:

  1. Mina ögon tåras när jag läser vad du skriver... Fy sjutton vad livet kan vara orättvist!! Nu ska vi väl inte ta ut något i förskott, även om jag vet att man alltid tror det värsta när man ser brunt/blod. Det finns ju bevisligen dom som har lyckats ändå.

    Skickar massor med Kramar!!

    SvaraRadera
  2. AH vad ledsamt. Vet alltför väl hur det känns. Vad säger de pa kliniken om era embryon?
    Vi har totalt gjort sju insättningar, alltid med toppembryon. Gang 4 tog det sig men missfal v7, gang 6 tog det sig igen men höll bara nagra dagar. Nu efter insättning 7 först sa har vi tagit oss till slutet pa v 14 och hoppas att det fortsätter ga bra.

    Sa ge inte upp!!! Har du fatt nat mer än Proggisar att ta efter ET? Typ Trombyl eller Prednisolon? Det har jag tagit den här gangen.
    Hör även om de vill byta preparat, vi bytte till Menopur sist.

    STOR kram, och ge inte upp även om det känns tungt.

    SvaraRadera
  3. Ge inte upp ännu trots att det just nu känns tungt.
    Det kan fortfarande bli ett plus på stickan. (Kanske en klen tröst just nu)
    Mina tankar är med er varje dag.

    *Kramar om hårt*

    SvaraRadera
  4. Attans också, för att använda små ord. Som sagt, måla inte fan på väggen ännu. Det behöver inte vara kört!

    SvaraRadera
  5. Snälla, ge inte upp ännu. Förstår att det är fruktansvärt skrämmande och jobbigt men det kanske lugnar ner sig. Du är värd allt gott och bra!!

    Massor av kramar

    SvaraRadera
  6. Neeej! Det får inte vara sant. Ge inte upp. Håller mina tummar å tår att kroppen bara luras lite.
    Massor med kramar!

    SvaraRadera
  7. Nej, nej , nej..... Vad är det här!?
    Jag har slut på ord och tröstande meningar..

    Varm, varm kram från mig till dig. Ge mannen en kram från mig också.. Den kan han behöva..

    SvaraRadera
  8. Jag är så ledsen! Jag vet vem Ludmila är eftersom jag är från Sundsvall och hon har väldigt bra rykte.
    Kram Vittoria

    SvaraRadera
  9. Åh, nej!! Men jag fortsätter att hålla tummarna och hoppas på det allra bästa!

    SvaraRadera
  10. Nej, nej, nej!!! Vägrar släppa mina tummar för er än!!

    Stora kramar till er

    SvaraRadera
  11. Blir sa ledsen.. Haller tummarna for att det inte ar som du tror utan att den lille haller sig kvar.

    stor kram,
    J

    SvaraRadera
  12. Hjärtat brister för er skull.. Stora kramar

    SvaraRadera
  13. Blir så ledsen för er skull. Skickar stora kramar. Kan garantera att Ludmila kommer att få upp ert humör och hopp igen.

    Kram!

    SvaraRadera
  14. Hej!
    Hur går det för er. Jag håller fortfarande tummarna att det går bra!
    Kram

    SvaraRadera