Att leva

Det är lätt att "snöa in" sig i IVF-processen. Så lätt att man faktiskt glömmer bort att leva! Det är nära till hands att falla in i en överdriven bitterhet mot omvärlden, mot alla som ser ut att ha det bättre än sig själv.
Livet är kort och jag har inte tid att enbart vänta på något jag inte vet när det kommer. Medan jag väntar försvinner ovärderlig tid som jag aldrig kan få tillbaka, mitt liv. Jag måste lära mig att kombinera min/vår längtan efter barn med det faktum att vi faktiskt har ett liv att leva.

Med lite tur är det inte längre än 1 ½ månad kvar innan jag får börja spraya igen. Fram till dess måste jag "leva" och få må bra! Jag får inte gräva ner mig....

De senaste dagarna har jag försökt hitta annat att fokusera på, sånt som får mig att må bra. Jag har bestämt mig för att börja löpträna igen. Det är så befriande och jag mår bra av det. En långvarig förkylning och självklart ÄP och ET har gjort att jag fått lägga det på hyllan under några veckor. Men nu kör jag igång igen!
Ett par kilon tänkte jag också gå ner. Det kan ju inte skada direkt och det kommer ju oftast av sig själv när man rör på sig. Sen har vi en bröllopsplanering att ta tag i, den har kommit lite i skymundan de senaste månaderna, men nu är det dags... För tänk, om cirka ett år byter jag efternamn!! Som jag längtar!!

Just nu är jag positiv och det känns bra! Jag vet att jag kommer "grotta" ner mig många gånger till innan vi nått vårat mål. Men just nu ska jag försöka leva fullt ut!